38

Att träffa Siv igen var enklare än vad hon tänkt, en lång kram, kaffe tillsammans i tystnad. Sen var det dags att ta tag i sysslorna, bord som skulle fram, kaffe förberedas, städning och en allmän genomgång av fikarummet. Siv hade hållit stängt några dagar för att kunna vara hemma med Ida. Det går ju inte hur länge som helst naturligtvis, pengar behöver komma in – speciellt under sommarsäsongen. Anna började det långa och envisa arbetet med att skrubba och gå över dammiga ytor. När man lämnar saker orörda – om så bara för en kort period – tycks förfallet gå orimligt fort. Ett evigt uppdaterande och en viss tillsyn krävs tydligen för att lämna saker intakta, är det så med livet också? I ensamheten på sitt rum efter incidenten med Ida är det som att existentiella tankar nästan tagit över hela hennes tankeverksamhet. På internet har hon intresserat sig för filosofi och abstrakta koncept. Den klyschiga och eviga frågan kring meningen med livet tycks ta fokus från annars vanligt återkommande tankar. Ibland tänker hon sig att allt bara finns här, som hennes kropp bara är ett skal. Med sina sinnen förnimmer hon en verklighet som egentligen inte existerar i vanlig mening – det är en konstruktion. En konstruktion skapad av medvetande – vad är egentligen medvetenhet? I takt med att damm försvinner, golv blir rena, bord som torkas känner hon sig också sakta renare, lite lättare. Tänk om allt bara är en påminnelse, tänk om verkligheten bara är en reflektion av en själv? Fan, sluta nu, det börjar fan bli dags att göra något kul, något helt vanligt, tänker hon. Träffa Pontus, kanske få med sin mamma och hennes systrar och shoppa lite. Bara något som inte innefattar existentiella jävla frågor. Så fort de öppnar börjar det strömma in folk i rask takt. Många undrar varför det varit stängt, det verkar som att man har saknat det lilla caféet uppe vid Kinnekulle. Mannen som hon brukar se, snickaren, kommer in. Som vanligt får hon en konstig känsla – det är något som inte stämmer. Han beställer sin vanliga kopp kaffe och slår sig ner, något är annorlunda med honom, hon vet riktigt vad men det är tydligt. Dagen går fort, Siv har massa att göra i köket och även om Anna har hjälp ute i serveringen tycks kunderna aldrig ta slut. En fin dag ute, varm och klar, lätta vita moln svävar på en blå himmel. Men, tydligen skulle det snart bli värre, regn och en storm var på väg in. Hon har inte tid att oroa sig idag, Siv behövde henne här. Snickaren satt fortfarande kvar, ibland kände hon hans ögon i nacken. Hon visste att han kollade in henne - verkligen kollade in henne. Varför gör han så, vet han om hur gammal hon är? Han måste ju veta det, så jävla gammal ser hon ju ändå inte ut att vara. Kan han inte bara gå härifrån nu då, tänker hon. Är alla män såhär, alla killar?

No rewritten draft yet.