58

Dörren flyger upp och Anna söker åter det skydd som inte existerar. En imaginär tanke om att det borde finnas något som hindrar det som skall hända. Paniken far genom hennes kropp, mannens ögon är totalt blanka, tomma, vita. ”Jag hade inte tänkt göra något, fattar du det?” säger han. ”Nu får du skylla dig själv, det här är ditt fel.” I ena handen har han ett rep och silvertejp. Det är för mycket information, hon kan registrera föremålen och också göra slutsatser. Men svaren som kommer tycks inte gå in, hon fattar inte. Fattar inte att hon är här, att det händer, att det inte bara är en dröm, är det en dröm? Slaget träffar henne oväntat, det börjar ringa och paniken är total. Hon känner en tydlig och överväldigande känsla av smärta från håret. Hon kan inte undgå att börja skrika. Han drar henne i håret ut från det lilla skrymslet. Genom kök och hall, hennes skrik fyller upp tomrummet. Han släpar in henne till sovrummet, hon kryper ihop i fosterställning – försöker hitta det osynliga skyddet. Slag kommer igen, hon inte försvara sig. Sparkar träffar revben, en tung spark i magen får henne att kvida – luften tar slut. Utan att riktigt förstå vad som händer åker hennes kläder av. Hon försöker skyla sig men han pressar bort hennes händer, tvingar henne att kolla på honom. ”Du skall kolla på mig nu, kolla på mig, du betyder inget. Precis som alla kvinnor, exakt, precis likadan.” Snabbt och effektiv får han av sig sina kläder, allt är bara så äckligt. Det är som att filmen spårat ur, det är inte längre verkligt, det går liksom inte att relatera till. Han tvingar henne att ligga på mage och bänder upp hennes händer. Ett rep skär in i hennes handleder. Slagen börjar komma, över rygg, över rumpa. ”Det här är vad ni tycker om, inte sant? Ni gillar män som bestämmer, jag vet det, så har det alltid varit.” Hon skriker, bara skriker, slagen kommer som snärtar, ilande smärta blandat med den totala skammen. Hon känner sig blottad, öppen, helt naken utan möjlighet till skydd. Det går inte, hon vill inte mer – skriker. Slagen slutar men hon känner något varmt och pulserande i munnen. Fyfan, han bara fortsätter, saken åker in och ut och hon kan inte andas. Vill skrika men får inte luft, vill spy. Här är det som att det mesta stannar upp, hon känner inte längre smärtan. Något förskjuts och hon kan betrakta sin kropp utifrån. Hon kan se hur mannen placerar tejp över hennes mun. Hur han kliver på henne och avslutar det som var förutbestämt. Hon kan se slagen och på något sätt känna eller förstå hur de känns. Men här, utifrån är det bara som en förnimmelse. Drömmen tonar ut in i mörkret.

No rewritten draft yet.