42

Mörker, det värker i huvudet, ett bultande som sakta gör klart för henne vad som hänt. Sinnena skärps, naken – hon är naken. Vafan är det här om, vart är hon någonstans? Hon kan se en dörr där det sipprar in lite ljus. Helvete, paniken börjar komma, går från att vara dovt molande till en fullständig attack. Hjärtat dunkar, huvudet värker, kroppen känns öm och sårbar. Hon är sårbar, för helvete hon är naken, har han gjort något? Hon vågar inte känna efter, vågar inte röra sig, inte ett ljud – hjärtat bankar hårdare och hårdare. På ett konstigt sätt vet hon exakt vem det är som gjort det här. Hon har sett honom, sett han sitta där med sin kaffe. Han har bara suttit, kollat på henne, fan, hon vet ju för helvete vem det är. Det var något konstigt, det var alltid något konstigt med honom, hon borde lyssnat på sin intuition. Ilskan börjar komma krypandes i kroppen, det är ju bara ett äckel. Ett helt vanligt jävla äckel som tycker det är okej att kidnappa småflickor. Ilskan tar över, paniken lägger sig och hon börjar kolla runt, går det att komma ut? Finns det någon öppning, kan hon få upp dörren? Sakta rör hon på sig, leder värker, kroppen känns avdomnad. Dörren går inte att få upp, den verkar vara låst på utsidan. Kanske om hon försöker rucka lite på den. Först börjar hon försiktigt. Sakta men säkert börjar hennes försök bli allt intensivare. Till slut bankar hon, bara bankar, skriker, tills luften börjar kännas tunn. Då hörs steg, någon rör sig utanför, dörren öppnas. ”För helvete ditt jävla äckel, vafan håller du på med? Släpp ut mig nu, släpp ut mig, fattar du vad du håller på med? Fattar du vafan det är du gör?” Även om det är mörkt känner hon direkt igen mannen – det är ju verkligen han. Hans blick får henne att tystna, det finns inget normalt i den, tomhet, knappt någon rörelse. Han rör sig närmare, hon kryper upp mot väggen som för att hitta skydd – ett skydd som inte finns. Hans hand åker upp. ”Gapa,” säger han. ”Ditt jävla äckel, släpp ut mig nu, för helvete låt mig bara vara.” ”Gapa,” säger han igen. Hon bara kollar på honom, vad är det han vill, vad kommer han göra med henne? Handen rör sig mot hennes mun, han trycker in något, piller, håller kvar handen över munnen och tvingar henne svälja. Han kollar på henne, står bara där, hon blir åter medveten om sin sårbarhet, sin nakna kropp. I ett försök att skyla sin kropp tycker hon sig skymta ett leende hos mannen. Vafan är det han vill egentligen, vad har han gjort med henne? Han går ut igen, dörren stängs, ensamheten och paniken kommer rusande. Hon fick några piller, vad är det han gett henne? Sakta men säkert börjar kroppen kännas tung, smärtan avtar, det går inte att sitta upp längre, gravitationen drar ner henne mot golvet.

No rewritten draft yet.