5

Levande ljus på bordet, Carl fick skynda iväg under en lunchrast för att inhandla ett gäng ljusstakar och mindre ljuslyktor. Han uppskattar levande ljus men när han är ensam och sällan hemma tycks det behovet saknas. Nu, i denna miljö, med mat på bordet och kvinnlig närvaro var det helt rätt. Samtalet flöt på bra, väldigt mycket bättre än vad han tänkt sig. Uppslupet och mycket skratt, som goda vänner. Som några vars hämningar och motstånd sakta började brytas ner. Det fick bli fisk, Ina klagade inte. Snarare tvärtom var hon glad över att det inte var så tung mat. Svamprisotto och gösfilé – Carl hade fått ärva sin mammas kunskaper. ”Du Carl, det här var fantastiskt, verkligen, var har du lärt dig laga mat så här?” ”Skönt att höra, var lite orolig för att du inte skulle gilla fisk.” ”Men vem har lärt dig?” ”Min mamma, hon var en riktig husmor, du vet, en sån som gör sin egen sylt, bakar sitt eget bröd, kakor, allt det där. Jag är faktiskt väldigt tacksam över det, att få riktig hemlagad mat från grunden, tror inte det är så vanligt längre.” ”Sötnos.” ”Sluta, tror det är en viktig bit många idag går miste om.” ”Det tror jag med,” säger Ina och ler. ”Men du är fortfarande en sötnos och tack för ikväll. Jag måste verkligen börja röra på mig och du ser väldigt trött ut.” ”Jag är trött, vår chef har fått feeling, statistiken skall höjas, bovarna skall fångas och allt det där. Däremot var det här väldigt kul, jag behövde en ”normal” människa att prata med.” ”Så hopp i säng då. Och nu vore ett bra tillfälle och fråga om jag vill göra något en annan gång.” ”Åhh, förlåt, du menar som en dejt?” ”Är det här en dejt?” ”Va? Eller vad menar du, är det inte...” stammar Carl fram. ”Jag skämtar, ta det lugnt Carl. Det var jättetrevligt ikväll, och ja, jag vill gärna gå ut med dig, tack som frågar.” Ina får på sig sina kläder och de ger varandra en kram. Han funderar kring om han skall försöka kyssa henne men Ina hinner före och lämnar sen med ett leende. Han städar undan det mesta av disken, inser att klockan blivit väldigt mycket, hoppas, hoppas Martin fastnar i något annat imorgon. Så den här fasen äntligen kan få ett slut. Han somnar med tankarna på Ina, denna bestämda blondin. Han fick åka hem, bara en vecka, men hem, till sina, till allt det som kan förknippas med vem han är. Lugnare idag, extrapass på jobbet, tunga lyft. Han behöver verkligen den fysiska motionen. Utan den kommer allt det som inte skall komma. Han fikade på caféet idag. Det var en ny söt tjej i kassan. Han påminner sig själv om att fortsätta gå dit. Söta tjejer, det är ingen fara att bara kolla, avstånd, det är ingen fara. Bara jag åker hem, bara jag fortsätter jobba. Tunga skär, flisor mot golv, svett, svett som rinner. Då är det okej, då är allt lugnt.

No rewritten draft yet.