13

Carl blev ombedd att åka på en anmälan gjord från badplatsen i Källby; en liten ort mellan Lidköping och Götene precis nedanför Kinnekulle. Tydligen skulle en man ha bettet sig märkligt. Han visste inte om det innebar att mannen antastat någon eller om anmälaren bara fått för sig att han verkade skum. Ibland kan de få anmälningar som till stor del är uppskruvade och mer handlar om att målsägande har, i brist på bättre ord, en snäv världsbild. Vad han förstod var det bråttom då personer på plats försökte hålla kvar mannen. Han kör snabbt utan att sätta på blåljusen. Ibland väcker det bara mer uppmärksamhet än vad som är nödvändigt. När han anländer kommer en man och kvinna emot honom. ”Varför tog det så lång tid?” säger mannen. ”Vi kunde inte hålla honom här hur länge som helst och ingen av oss vill börja slåss när det är fullt med barn här.” Carl hinner tänka att det var för väl att ingen slog mannen. ”Ni får ursäkta, men jag kom så fort jag kunde. Vad är det som hänt egentligen, ni nämnde något om en man som betedde sig märkligt? Vad menar ni med märkligt?” ”Jag såg inte när han kom,” säger kvinnan. ”Däremot så la jag märke till att han badade med keps och solglasögon på sig – vilket var lite märkligt. Sen började jag följa honom med blicken och när han gick och satte sig på sin filt borta vid trädet verkade det som att han, ja, tog på sig själv.” ”Vad menar du med tog på sig själv?”. ”Han tog på sig själv, på sitt könsorgan, han smekte den, om du förstår vad jag menar. Det är många barn som du ser här och jag vet inte om någon annan såg det så jag sa till min man att gå bort och fråga vad han håller på med.” ”Vad hände då?” ”Han blev helt stirrig och började samla ihop sina saker,” säger mannen. ”Så jag tog hans handduk och försökte ta lite av hans saker samtidigt som jag skrek till min fru att ringa polisen. Det började bli en liten samling kring oss och jag så åt några av dem andra att vi behöver hålla kvar honom här tills polisen kommer. Men han lämnade både sin tröja och handduk och sprang härifrån. Det var ett antal av oss som försökte följa efter men han hade fått på sig sina skor och vi var barfota.” ”Ni är säkra att han tog på sig själv?” ”Han satt och onanerade, alltså innanför byxorna, så ja, jag är säker,” säger kvinnan. ”Okej, okej, jag vill att ni båda två kommer in till stationen och lämnar signalement samt berättar historien igen. Såg ni om han åkte iväg med någon bil?” ”Han sprang iväg in bland dem små kolonihusen du ser bakom oss. Jag har ingen aning om vart han tog vägen sen,” säger mannen. Carl lämnar platsen en aning konfunderad. Det är sällan han får den här formen av anmälan. Även om det ibland händer att någon anmäler sexuella trakasserier brukar det handla om berusade och ofta hemlösa personer. Att någon också tyckte det var lämpligt att göra det här bland barn gör att en knut börjar växa i hans mage. Tyvärr dåligt signalement på mannen då han hela tiden haft keps och solglasögon på sig men, de har i vilket fall hans handduk och tröja. Han behöver lugna ner sig. Tänk om någon vet vem han är, tänk om de förstod vem han var? Han hade keps och solglasögon på sig, ingen vet, han är bara en anonym snickare, ingen vet knappt om att han ens finns här. Det är lugnt, det går bra, det kommer gå bra. Han kunde inte hjälpa det, det gick inte, tankarna, allt det som inte skall finnas, var bara tvungen, tvungen att göra något, tvungen. Jobba nu, jobba, jobba, jobba.

No rewritten draft yet.