20

Anna känner hur världen förändras; det är som att en energi börjar sprida sig ut i hela kroppen. Hon märker att musiken är bra, hög musik, skön musik – som det går att dansa till. Hon och Ida ordnande en förfest för sig själva. Vinflaskan är redan uppdrucken, cidern är på väg ner, det var inte riktigt tänkt så, men, båda rycktes med. Av sommaren kanske, eller sommarlovet. Eller det faktum att Pontus också kommer på festen. ”Fan, jag vet inte om jag kan visa mig såhär,” säger Anna. ”Jag tror jag är full, eller, är det såhär man är när man är full? Jag har aldrig varit det, tror du han bryr sig?” ”Anna, chilla ner, du ser skitbra ut och om inte annat så verkar du vara på ett fantastiskt humör, ta det lugnt bara, vi kan ha kul ikväll, jag tar hand om dig. Fast du får fan ta hand om mig också.” Båda skrattar och de bestämmer sig för att ge sig ut, till den ljumna sommarkvällen. Bussen står och väntar och är precis på väg att köra iväg. Anna springer fram och dunkar på dörren och bussen stannar. Skrattandes tar de sig in och igenom chaufförens till synes dömande ögon. ”Ikväll kommer allt bli fett bra, ingen skola, det är varmt, du är kär och vi är fulla,” säger Ida. ”Det där låter som en bok, vet du att jag skriver? Alltså skriver dikter och grejer, som en riktig jävla författare. Har aldrig sagt det till någon men jag är en författare, en livslevande.” ”Va? Är det sant? Vafan, jag måste ju få läsa någon gång, jag är kompis med en författare, du kommer säkert bli lika stor som, som… Vad finns det för en stor författare?” ”Skit i det, jag kommer bli den största av de alla. Du kommer bara behöva komma ihåg mig ändå.” De är framme och kliver skrattandes av: Festen är redan i full gång. Grillen är på, doften av korv och kött sprider sig, musik spelas högt och när de kliver in kommer det vänner från alla håll som vill kramas. Alla verkar glada och till Annas lättnad är dem flesta lika berusade som hon. Som att det finns en gemensam överenskommelse om att ikväll är det okej; vi alla är vänner och skall bara ha kul. Hon känner hur spänningen lägger sig och märker hur mycket glädje det är som bubblar inom henne. Det varar inte länge dock. Spänningen kommer tillbaka; Pontus verkar ha fått syn på henne. Det går inte längre, hon bara ler, vill bara att han skall komma och ge henne en kram, ge henne värme. Som genom telepati eller själva kraften i den attraktion unga människor känner för varandra dras de samman. Det går inte att stoppa, tungor som möts, doft av parfym, värmen från två kroppar. Anna förlorar sig i kvällen, i kroppen hon omsluter, i tanken på att detta bara är början på denna sommar.

No rewritten draft yet.