10

Annas senaste post på Instagram får som vanligt en massa likes. Hon är väl medveten om sitt eget utseende. Hon har ett sådant ansikte som gör sig väl på bild. Skarpa drag, tydligt markerade kindben, isblå ögon. Hennes svarta hår och långa smala kropp gör att många av hennes vänner både skämtar men även avundsjukt beundrar henne. Samtidigt kan hon inte göra så mycket åt det. Hon lägger väldigt mycket mindre tid på sitt utseende än vad många skulle tro. Att hon just idag reagerar på sin nya post är för att Pontus kommenterat. Kanske skall hon flörta tillbaka? Det skadar ju inte, han ser bra ut och de kommer väl överens. Skitsamma, det kan bli kul. Hon vill inte att hennes systrar skall få reda på det. Men, det är klart de får, de sitter ju alltid vid Facebook eller Insta. En hel sommar av tjat och gliringar från två systrar. Hoppas verkligen det är värt det – Pontus måste fan vara värd det. Hon har bett sin pappa köra till caféet de senaste gångerna utan att ge någon riktig förklaring. Idag är det dock dags att återta kontrollen. Det går inte att ha pappa körandes en hel sommar. Turen upp mot berget går via Timmersdala. Sen vidare genom en snårig skog för att komma fram till Götene. Väl där skymtar man berget och efter att hon svänger höger mot Hällekis är det en lång raksträcka rakt fram och upp mot Kinnekulle. Naturen är grönskande. Tidvis syns stora grupper med hjortar springandes över åkrarna. Sommartid är detta en idyll. Det vilar ett lugn över platsen och det är lite som att människa, natur och djur går in i varandra. Hon älskar färden upp. I hennes hörlurar strömmar det musik och även om det är en bit att köra känns det aldrig riktigt långt. Caféet är som en stor röd lada. Något ombyggd och utanför står vita caféstolar. Precis mitt emot över vägen står just en ”riktig” lada; vilket vittnar om att det här verkligen är landet. Att folk faktiskt hittar dit är fortfarande märkligt men samtidigt är naturen storslagen; och på sommaren är det ett välbesökt turistmål. Anna parkerar sin vespa utanför och går in. Idas mamma, Siv, möter henne i dörren. ”Hej Anna, tog du vespan idag?” ”Yes, det går snabbt faktiskt, och när det är varmt som idag är det helt okej.” ”Bra, vi får hoppas på en lång och varm sommar då,” säger Siv. ”Du kan börja med att kolla över om vi behöver fylla på något. Jag tror det var ont om glas och tallrikar. Sen vill jag att du kollar över och ser om det behöver städas.” ”Skall bara hänga av mig allt så fixar jag det.” Eftermiddagen går fort och när det är dags att stänga börjar oron smyga sig på; även om det är ljust ute och kvällen ljummen. Hemfärden går dock utan problem. Väl hemma ser hon att Pontus skrivit till henne. Värmen och självsäkerheten kommer smygandes tillbaka.

No rewritten draft yet.