3

Det var en vanlig dag för Carl. Några anmälningar om borttappade föremål. En snattare hade fångats på ICA, ett par ungdomar som såg påverkade ut togs in för provtagning. Samt, fortfarande, denna patrullering. De är inne på sin tredje vecka, övertiden hopar sig. All rapportskrivning får han att jämföra sig med vilken författare som helst. Glädjemomentet i vardagen, Ina, de sprang på varandra under en av hans patrullerande vändor. De hade gått i gymnasiet tillsammans och hejade fortfarande på varandra. Men mer var det inte. Av någon underlig anledning kom de att prata med varandra. Han föreslog faktiskt en middag hemma hos sig. Kanske var det så att han bara behövde något annat i vardagen; han brukar annars inte vara så framfusig. Till sin förvåning och lättnad sa hon ja. Kanske är det så att män i uniform har den inverkan man pratar om? ”Carl, vi behöver dig, vi skall kontrollera lite fartdårar.” Var kom han ifrån, hinner han tänka, karln har en underlig förmåga att dyka upp bakom hörn och när man minst anar det. Hans chef, Martin, var en bastant man i 60-års åldern. Nästan flintskallig och med ett ansikte som i vilande tillstånd fick en att direkt känna sig skyldig. ”Okej, jag behöver bara bli klar här, det tar kanske…” ”Strunt i det,” säger Martin. ”Du kan göra det när du kommer tillbaka, vi prioriterar den aktiva sidan nu, som du vet.” Då kan du skriva rapporter under tiden då. Så fokuserar jag på att höja din statistik, gamla gubbe, ville han säga. Men, vad skall man göra, det är bara att vänta ut denna fas, snart kommer det komma andra saker som är viktigare. Mot vad många andra känner gillar han att kontrollera trafikanter. De flesta är förstående, det gäller även för dem som får en bot. Klart att det finns lite sura miner men många tackar för närvaron och det får han att känna sig betydelsefull. Efter avslutat pass är det tillbaka till rapporterna, övertid åter igen. Han behöver verkligen komma iväg och träna. Även om jobbet har ett gym föredrar han det som finns i stan. Fler maskiner, fräschare och sent kvällstid ganska lugnt. Han skyndar på med rapporterna, tar väskan över axeln och går ut till sin cykel. Luften är varm och klar. Det börjar verkligen bli sommar, även om det fanns drag av kyla kvar. Undrar om Ina äter fisk, kanske han behöver ringa och fråga, eller om hon är allergisk? Han börjar ångra sin invit. Den trygga och rutinbaserade vardagen funkade bra. Varför gjorde han så? Han bor på en stor gård. Hans chef låter han få hyra en liten bostad i anslutning till flera omkringliggande hus. Han trivs, även om ensamheten ibland kommer, även om, även om tankarna. Tankarna, en massa tankar. Vill inte tänka, vill känna svetten, arbetet, det hårda, fysiska, driver ut det onda. Onda, det onda. Kanske dags att åka hem, till fru, barn. Hans chef brukar inte säga nej, bara hem kort, ett litet tag. Tankarna, han vet, vet om vad de betyder, vet, vet.

No rewritten draft yet.