24

Det finns vissa stammisar på jobbet, ofta lokala arbetare som utför olika sysslor i området. Den senaste tiden har det kommit in en medelålders man som ser ut att jobba som snickare. Anna har lagt märke till honom. Det finns något som sticker ut. Nästan som att det är för henne han kommer dit. En konstig tanke, hon vet, lika bra att bara koncentrerar sig på jobbet istället. Många kunder idag, Idas mamma, Siv, vill att de gör klart så mycket de kan inför Annas resa till Göteborg och Gothia Cup. Det innebär att Anna får ta ett större ansvar i caféet medan Siv bakar och förbereder inför ett gäng dagar med mindre personal. ”Fortsätter det komma såhär mycket människor räcker aldrig det vi har i lager,” säger Siv. ”Det är ju bra att det är fullt upp men det är nästan så jag önskar att det lugnande sig lite.” ”Men, det är ju bra, och räcker det inte så räcker det inte. De får ta vad vi har hemma och många kommer ju bara för kaffet och omgivningen, ta det lugnt bara, det fixar sig.” ”Du låter så vuxen Anna, det är ju vad jag skall säga, men du har rätt, det är inga konstigheter. Jag skall bara göra klart här så kommer jag ut i butiken.” Mannen sitter kvar, han har varit där i över två timmar nu. Hon går fram och plockar bort hans kaffemugg och frågar vänligt men demonstrativ om han vill ha något mer. Det är verkligen något udda med honom, hon kan inte riktigt sätta fingret på det. Han är trevlig men det ringer varningsklockor i henne. Samtidigt så vet hon ju inget om han, kanske han bara går igenom en tuff tid, kanske han bara vill komma bort lite. Sluta nu Anna, tänker hon, sluta bygga upp en massa konstiga idéer om folk, låt de vara. Dagen börjar gå emot sitt slut. Hon och Siv hjälps åt att stänga. Det har varit mycket disk och de gör en extra noggrann städning nu när Anna skall vara borta ett tag. Vädret har börjat bli sämre, det verkar som att mörka moln börjar torna upp sig. Värmen har sjunkit drastiskt och hon behöver skynda på att bli klar så hon kan undvika regnet. ”Åk du Anna, jag kan fixa det sista, och ha det så roligt nere i Göteborg. Jag kommer hålla koll här hemma och du får säga till Ida att hon skall ringa varje dag, hon lyssnar inte på mig ibland.” ”Tack så mycket, jag skall säga till henne men jag lovar inte att hon gör som jag säger heller. Och ta det lugnt nu, jag är bara borta en vecka, det är inga problem,” säger Anna och ler. De kramar varandra och hon går ut till sin vespa. Det är verkligen mörkt ute. Även om det aldrig riktigt blir helt svart på sommaren så känns mörkret kompat och omsvepande. Hon blir tvungen att ta på sin jacka för att inte frysa. Något inom henne gör henne medveten på att hon blir iakttagen. Mörkret gör det svårt att se, hur mycket hon än kollar är det inget som sticker ut. Det är mycket jobbigare och faktiskt otäckt när mörkret är så kompakt. På helspänn och konstant blickandes över sin axel åker hon så fort det bara går hem.

No rewritten draft yet.